Strandridare

Kornetten Johan Ahlbom levde ett händelserikt liv. Bondson från Almunge i Uppland till kornett i Karl XII:s armé och vidare till rysk fångenskap. Ingen vidare CV i bagaget när han väl fick jobbet som strandridare i Bunge 1721.

Det var väl en reträttpost för krigaren att bli tullsnok med uppgift att bevaka stränderna. Han bosatte sig på strandridaregården i Kyllaj och gifte sig 1726 med sjuttonåriga, mycket rika bonddottern Elisabeth Malmsten.

Då tog karriären fart. Den tjugo år äldre, råbarkade karolinen var kanske inte hennes drömprins och hon lär ha rymt hem redan på bröllopsnatten. Hon hämtades förstås tillbaka. Möjligen blev hon efter det ”en god husmor”, som historiska källor gärna vittnar om. Fast man kan ju undra. Hennes alternativ var inte så många. Antagligen bara ett: att gå i sjön. Att makens sinnelag skulle ha förändrats med åren finns inga vittnesbörd om. Tvärtom. Han ger intryck av att ha varit en hård människa. Dock blev han kolossalt rik genom giftermålet som ägare till ett antal kalkugnar på norra Gotland och kunde därmed bygga om strandridaregården till ett riktigt herremanshemman. Gården är därför inte typisk för hur en strandridaregård såg ut; de var betydligt oansenligare.

Elisabeth levde till hög ålder; hon dog 1787. Maken hade gått ur tiden knappt tio år före henne, närmare nittio år gammal. Om han nu helt och hållet ”gått ur tiden”. Det lär spöka på Kyllaj och det kan väl inte gärna vara någon annan än Johan Ahlbom, som inte får ro i sin själ.

Någon rättvisa måste väl finnas.

Text: Harald Norbelie
Foto: M. Johansson