Pärk

Michael ”Micke” Olofsson från Gothem, en av Gotlands bästa pärkkarlar.

Mycket tidigare än så här kan en arbetsdag inte börja. 04.05 lämnar fisketrålaren Viken hamnen i Ronehamn. En normal dag och det kan bli cirka tio ton fisk. Inte lax, inte torsk, inte flundra. Nej, det handlar om skarpsill, sprattus sprattus på latin, en mycket nära men mindre släkting till strömmingen. Det kommer att bli en fin dag på ”sjöen”, gotlänningarnas benämning på öppet hav, med solsken och en lätt dyning efter tidigare dagars blåst.

Men det här ska egentligen inte handla om skarpsill, utan om pärk och om en av fiskarna, Michael ”Micke” Olofsson från Gothem, en av Gotlands bästa pärkkarlar.
Pärk? Ja, det är inte så lätt att förklara, men så här beskrivs det i en faktaskrift:
Pärk är ett gammalt gotländskt bollspel som utövas utomhus. Det finns två varianter, bakpärk och frampärk. Bollen är tillverkad av ullgarn och garvat fårskinn. Sju spelare i varje lag. Planens bredd är cirka 30 meter, medan längden är obegränsad. Först till 40 poäng vinner pärken (setet). Bäst av tre pärkar vinner matchen. Men mera förklaring än så är nog ingen idé.

Själv har jag, gotlänning till trots, aldrig lyckats lära mig reglerna. Ett spel som inte finns någon annanstans än på Gotland och som innehåller ord som ”hugg”,  ”kas i baken”, ”långdriv”, ”grispärk” och ”tumhugg” måste upplevas på plats och då helst i sällskap med en kunnig och tålmodig guide.
- Det är många spelare som inte heller kan reglerna, säger Micke Olofsson tröstande medan han styr ut mot de vatten där det brukar finns gott om skarpsill. Ett gäng med trut följer oss, för de vet att när trålen efter cirka sju timmar tas upp, är det bara att sätta sig till dukat ”bord” och frossa.
- Ofta ser man spelare, i synnerhet i de lägre klasserna, stå där som frågetecken när matchen är slut utan att veta om de vunnit eller förlorat! tillägger han så att jag ska förstå hur svårt det är.

Pärken på Gotland har vuxit oerhört snabbt under de senaste tio åren och blivit en riktig ”innesport”, inte minst bland ungdomar. Vid Stångaspelen i juli, gotlänningarnas egen olympiad, deltar över 200 lag under fyra dagar. Micke Olofsson och hans Gothem II i Mästarklassen spelar på söndagen och då är det tjo och fest på Stangmalmen i Stånga.
Det finns ingenting mera prestigefullt i sportväg på Gotland än att vinna Mästarklassen i pärk. Visby Ladies vann visserligen SM i basket för några år sen, men ändå...

Micke är pärkkarl i frampärk. Det innebär att det är han som står vid pärken, en drygt två meter lång rektangulär ruta av träribbor, och returnerar motståndarnas hugg (servar).
- Det perfekta slaget är när fyra av fingrarna träffar bollen och skapar en slags fjädrande katapulteffekt. Tummen och handflatan ska inte nudda bollen, för då blir slaget mycket sämre, berättar Micke. Sparka får man också göra.

Tre gånger har han varit med och vunnit bakpärken i Stångaspelen, men aldrig frampärken. Trea i fjol är visserligen bra, men i Mästarklassen i pärk åker man inte till Stånga för att bli trea. En Mästare är en Mästare och det är ju det som räknas. Och skarpsillfisket? Så där. Drygt fyra ton och det är inget att komma hem och skryta om. Nyligen hade de en riktigt lyckad dag med 50 ton, men då sprack trålen och hela fångsten gick förlorad.
Så kan det också gå.

Text: Bernt ”Bison” Nilsson