Gata upp och gata ner

Följ med på en rundvandring i Visby. Den här promenaden tar cirka en timme. Mycket upp och ner är det.

Vi träffas i Almedalen, Visbys gamla 
hamn, som i dag associeras med svensk politik, alltsedan Olof Palme på sommaren 1968 äntrade ett lastbilsflak och höll, ett till synes spontant tal. Nu har Almedalen vuxit till ett jättelikt evenemang där politik och samhällsfrågor avhandlas på hundratals olika seminarier.

Vi går mot Kruttornet, stadens äldsta byggnad, som uppfördes som ett försvarstorn vid mitten av 1100-talet. (Mer om ringmuren på sid 72.)

Gå in genom Fiskarporten och tag till vänster bort till Botaniska trädgården, anlagd av De Badande Vännerna (DBW) 1855. Fortsätt genom Botan upp till Tranhusgatan. Följ denna charmerande gata norrut till ringmuren och tag höger upp till Norderport. Fortsätt Rackarbacken upp på klinten. Rackaren var bödelns hjälpreda; rackaren kallade man också på då hästar skulle avlivas. Utanför muren, här på stadens norra sida, låg den gamla galgbacken.

Gå bort mot Domkyrkan, Sankta Maria, som är den enda av alla Visbys medeltidskyrkor som räddats kvar. Tio ruiner vittnar om reformationens förödande inverkan på kulturen, då kloster lades ner och kyrkor fick förfalla. 
För Visbys invånare stod valet mellan att behålla Sankt Hans (som var störst) eller Sankta Maria. Hans förlorade och reducerades till ruin.

Gå nerför trapporna och tag vänster till Stora torget där rådhuset låg mitt emot Sankta Katarinas kyrka (Sankta Karin). Rådhuset brandskadades på 1500-talet och hämtade sig inte utan förföll för att helt rasa ihop 1679, och fick i denna sorgliga skepnad göra de andra ruinerna sällskap. Först 1866 röjdes de sista resterna bort.

Precis som på Stortorget i Stockholm fanns förstås också Kåken, skampålen, på Stortorget i Visby. Det var en påle med kedjor och fyra halsjärn.

Fortsätt gränden i torgets nedre högra hörn till Strandgatan via Nunnegränd, Sankt Hansgatan, Travegränd, Mellangatan och Rigagränd. 
Till vänster på Strandgatan möter, Gamla Apoteket, ett imponerande trappgavelhus från 1200-talet.

Något längre söderut på Strandgatan vid Packhusplan låg Kalvskinnshuset. Det berättas att svenske kungen Birger Magnusson 1312 kom till Visby och begärde att få uppföra en kungsboning, vilket borgarna i staden tyckte var onödigt. Lite tjurigt kanske, men kungen tog det kallt och använde list. En liten bit mark kunde han väl få, inte mer än ett kalvskinn stort? Han var ju trots allt kung. Jo, det kunde gå för sig. Så tog majestätet fram en sax och klippte kalvskinnet i smala remsor och ringade in ett område som var 41 x 21 meter. Där byggde han sitt kungshus, som blev rådhus och senare användes som börs och vinhus. (Historien var gammal redan på Birgers tid.)

Framme vid Donners plats mittemot Gotlands Museum / Fornsalen lät den lybske handelsmannen Hans Burmeister bygga sig ett präktigt hus vid mitten av 1600-talet, som var kvar i släktens ägo i tvåhundra år. Donners plats låg intill hamnen och var centrum för handeln. Namnet är efter familjen Donner, en känd köpmanssläkt på 1700- och 1800-talet, från början verksam i Klintehamn. (Se Mellersta västra Gotland.)

Hästgatsbacken leder upp till innerstadens affärsgator - Sankt Hansgatan, Wallers plats och Adelsgatan.

Vid Wallers plats fortsätter Hästgatan till Österport och Östercentrum. Vi tar i stället av till höger in på Vårdklockegatan. Klockan, som skulle ljuda över staden vid brand och ofärd, satt tidigare på rådhuset på Stora torget, men den placeringen ansågs som en mindre lämplig livförsäkring efter rådhusbranden. Klockan flyttades upp till kvarteret där sedan Metodistkyrkan byggdes 1875.

Fortsätt gatan fram förbi Länsteatern, som är inrymd i en kyrka som klarat sig från att bli ruin.

Utanför södra muren finns däremot mer ruinrester av det en gång så mäktiga Visborgs slott, som danskarna ödslade krut, tid och energi på att förstöra innan staden överlämnades tills svenskarna 1679.

Text: Harald Norbelie
Foto: Jesper Hammarlund