Åsa och Kristian

”Vi hade varit gifta tidigare om det inte hade varit för kravet på ungmansstång”, konstaterar Åsa.

Denna gotländska tradition har varit en knepig utmaning för brudgummen Kristian, som inte var helt förtrogen med gotländska bröllopstraditioner. Med ungmansstången förhåller det sig på följande sätt: Den blivande brudgummen ska dra till skogs; där ska han fälla en gran, kvista den, barka den men spara toppen, forsla hem den till brudens gård, resa den och klä den med björkris som viras runt ett rep och liksom ormlikt slingrar sig nerför stången.

En kärleksförklaring att bita i för en blivande brudgum.

Men han gjorde det! Och ungmansstången reser sig på gårdsplanen, stolt och virilt.

Gästerna kallas på bröllopsdagen till kyrkan under ”kimbning” (se artikeln "Att giftas på gotländska") och till tonerna av gotländsk brudmarsch går brudparet in i kyrkan. Prästen, veteranen Sune Österdahl, officierar.

Efter bröllopsakten väntar hemfärd med oxen Allsvin. Far och ytterligare några släktingar sjunger den gotländska visan: ”Nå så skumpar ungmansdrängar.”

Bröllopsmiddag i ladan och på kvällen är det brudvisning för alla som vill hylla brudparet. Kristian och Åsa går två varv runt ungmansstången. Kristian bjuder på dricke och Åsa bjuder på salta kringlor. Det hurras för brudparet och kalaset fortsätter tills Åsa och Kristian körs iväg till strandboden i Hammars där de tillbringar bröllopsnatten.

Så gick det till då Kristian och Åsa blev herr och fru Loy.

Text: Harald Norbelie
Foto: G. Nilsson