Att giftas på gotländska

Så här kunde ett gotländskt bondbröllop gå till vid mitten av 1800-talet enligt folklivsforskaren Per Arvid Säve.

En vecka före bröllopet kommer en ungmansdräng till prästgården för att bjuda till bröllop. På bröllopsdagen är han tillbaka för att hämta ”bruttöverskan”, som ska vara ett stöd för bruden. På finare bröllop tillfaller detta hedersuppdrag ofta prostinnan.

Bruden kläds i en svart klänning; hon pryds med en krona av förgyllt papper, blommor i håret, guldklockor i öronen, guldkedja om halsen och ett rosenrött skärp i midjan, vita bomullsvantar på händerna och hon får en silverask med kyrkkryddor.

Under tiden kommer brudgummen ridande till gården med sin bruttebonde (ungefär best man), som håller tal vid grinden (sup bjuds förstås); han prisar brudens skönhet, hyllar hennes dygd och gratulerar brudgummen till hans lycka.

Så tar spelmännen vid och det bjuds på kaffe och vin innan det är dags för avfärd till kyrkan. Inte tyst och stilla. Ingenting sker tyst och stilla på ett gotländskt bröllop.

Vid prästgården välkomnas alla av prosten med vin och bakelser. Därefter under musik och kimbning till kyrkan. Kimbning betyder att klockaren slår med stora flata stenar på kyrkklockan, ”vilket ansågs vara mycket högtidligt, ehuru ljudet var infernaliskt”, skriver Säve.

Hemresan till bröllopsgården sker under förnyad kimbning och bysseskott. Brudparet tar plats vid middagsbordet. Kvinnor till höger och män till vänster i rangordning. Gästerna ska trugas att ta plats; (man skulle vara ”storbiden”).

Middagen inleds med aptitsup och gorån. Därefter mycket mat. Det kan vara kokt gädda, saltat oxkött, kokt skinka med rispuddning, sviskonsoppa med saffransbröd, stekar, smörbakelser, sandmusslor, äpplen. Brännvin, dricke, bröd.

Då stekarna ska bäras in dansar skaffaremor (värdinnan) stekdansen (staikstrik) till fiolspel. Hon dansar in med steken och bjuder den ena gästen efter den andra. När gästen ska ta, drar hon undan fatet. Skaffaremor dansar fram under larmande jubel och allt högre fiolspel. Först när alla gäster ”lurats” att ta för sig är det dags att bjuda på riktigt.

Middagen avslutas, efter ungefär fyra timmar, med vetekaka (fladu) och ost.

Prosten läser välsignelsen och långsamt brytes taffeln under mycket bockande, nigande och krusande. Kollekt samlas in till spelmännen, kökspersonalen samt till de fattiga och sjuka i socknen.

Dansen varar till midnatt. Bruden försvinner och byter till ungmorsskrud med svart sidenmössa. Brudgummen dansar under tiden med alla han inte tidigare hunnit dansa med.

Så gör den nya ungmor entré och dansar en dubbelpolska med ungfar.

Lite nattamat sitter inte fel, fladu och ost kanske, innan det är dags för hemfärd.

Bröllopsfesten fortsätter därefter ytterligare två dagar.

Sedan är man gift.

Text: Harald Norbelie
Foto: G. Nilsson, A. Cederlund