Bison möter Babben
På väg in till Visby för att flyga till Stockholm och träffa Babben Larsson lyssnar jag på riksväderrapporten i radion. Solsken och 10-15 grader under dagen. Och allra sist: Stor risk för gräsbränder. Det börjar bli den tiden nu.
Då tänker jag på Babben. Bo i Solna där det inte finns så mycket gräs att det kan uppstå riktiga gräsbränder. Stackars hon! Därför är första frågan given, när jag träffar henne på Bromma flygplats, där vi av rationella skäl stämt träff. Babben för att hon har fullt upp med teater (Obesvarad kärlek på Intiman) och TV (Babben & co). Och jag själv för att kunna komma hem med ett tidigt flyg och stänga in hönsen innan det blir mörkt.
Babben verkar inte tycka frågan är det minsta underlig.
Saknar du aldrig de lokala gräsbrandsvarningarna i radion? Jag menar tillgången till natur och allt sånt där.
– Nej, det kan jag inte påstå. Jag trivs bra i Solna och det finns ju mycket fin natur där också. Det jag saknar på Gotland är mest mina vänner och min familj. Vi är ett antal tjejer som jobbade ihop på Turistföreningen för himla länge sen och vi träffas alltid när jag är hemma. Det är ett måste.
När vill du helst vara på Gotland?
– Tidig höst, i augusti. Inte våren så mycket, den känns mest lång, blek och geggig. Och sommaren... ja, den är ju som den är.
Helst augusti.
När vi planerade den här intervjun i telefon förstod jag att du är mycket noga med att vara sminkad när du ska fotograferas. Gillar du inte vad du ser i spegeln, eller handlar det om något annat?
– 1989, eller om det var 1990, samlade en tidning ihop de roligaste tjejerna i Sverige.
Det var Ulla Skoog, Susanne Reuter, Anna-Lena Brundin, Birgitta Andersson och några till.
Och så jag. Samtliga hade med sig fyllda sminkväskor med allt möjligt, bland annat brunkräm. Sånt klarar man sig bara inte utan, förklarade de för mig som var ny. Så jag fick låna av dem och sen dess är jag alltid sminkad i professionella sammanhang. Däremot sminkar jag mig nästan aldrig privat.
Vilket stå-upp-skämt har folk skrattat mest åt?
- Utan tvekan det om telefonsex i ”Släng dig i brunnen!” i TV 1991. Det var tack vare det jag blev känd som ”ståuppare”. Så här:
” Jag fattar inte vitsen med telefonsex. När man väl har stoppat in luren så
hör man ju inte vad den andre säger!
När du berättar om Gotland för någon som aldrig varit där, vad säger du då?
– Jag berättar nog om ljuset, den vitblå himlen. Om östra och inre Gotland och om den fantastiska Stenkusten på norr. Det är skandal att den inte görs mera känd. Jag tror jag ska lämna in ett medborgarförslag till kommunen om det. Gotland är inte bara Visby och vägsträckan ut till Tofta bad.
Berätta om din bästa dagsutflykt på Gotland!
- Visby och sen upp till Bläse, Stenkusten, Hall och över till Fårö där det gärna får vara dimma, för då är Fårö som mest spännande. Vidare till Furillen och ner till Åminne där jag alltid var och badade när jag var barn. Och sen till Ljugarn, längre hinner jag nog inte den här dagen.
Talar du alltid gotländska?
– Nej, bara när jag uppträder med stand up, blir intervjuad och träffar en gotlänning. Annars talar jag den rikssvenska jag fick lära mig när jag gick på Teaterhögskolan. Så jag är tvåspråkig och det är nog nödvändigt i det här yrket. Det är inte i alla sammanhang som gotländskan passar.
Hade du varit lika populär om du inte talat dialekt?
- Jag är rätt rolig även när jag talar ”fastländska”, men dialekten gör att jag blir lite tydligare i konturen. Jag skiljer mig från andra, folk kommer ihåg mig som ”den där kraftiga tjejen som pratar gotländska”. Det är en fördel.
” Karlar är som blandfärs - hälften
nöt och hälften svin.
Har du något bra gotländskt uttryck?
I nättres. Alltså den natt som precis har blivit en ny dag. I natt heter det ju på rikssvenska, men då vet man inte riktigt om man menar den just gångna natten eller den natt som kommer. Och ”Lögn i Japan” brukar min pappa säga om sånt som är lite besvärligt, men om det är typiskt gotländskt eller enbart typiskt pappa vet jag inte.
Har du varit i Lummelundagrottan, på Karlsöarna, vid Hoburgen och i Fornsalen.
– Ja. Nej. Ja. Ja.
Gotländska matfavoriter?
– Svårt... Men det får bli rökta flundror och saffranspannkaka.
Är gotlänningar dåliga bilförare?
– Rytmen på Gotland är rent allmänt lite lugnare och det gör att folk kanske inte är lika uppmärksamma. De är i alla fall rätt dåliga på att använda blinkers. En väninna till mig krockade med en bil i en korsning där hon hade företräde. I den andra bilen satt ett äldre par och när de steg ur sa frun olyckligt: ”Oj, vi som klarat oss så bra ända från Eke!”
Snygg gotlänning?
Ja, du... Jonny Mattsson som jag gick i skolan tillsammans med var väldigt snygg tyckte jag... då. Nej, jag får nog säga pass där! Fast Mattias Sunneborn, längdhopparen, är
ju ganska snygg.
” Jag passar inte i nätstrumpor,
det ser ut som... kassler.
Kan du kasta varpa?
Ja. I alla fall så pass att jag kan få varpan att landa utan att den rullar iväg.
Reglerna för pärk då?
Nej, dem kan väl ingen?
Kommer du att flytta tillbaka till Gotland?
– Det är möjligt och jag har faktiskt funderat på det. Jag har till och med köpt en lägenhet i Visby. Men ännu är det för tidigt, för jag har fortfarande så mycket ogjort inom det jag håller på med. Att hela tiden vara tvungen att pendla till och från Gotland skulle bli för jobbigt.
” Jag gick in i en flott boutique och bestämde mig: Nu SKA jag hitta nåt i
min storlek. Jag köpte ett paraply.
Jag har med en kartong med ägg till dig från mina frigående trädgårdshöns. Vad tror du det är för skillnad på deras ägg och på de ägg du köper i din affär i Solna?
– Tjockare skal tack vara kalken i marken, gulare gulor och de smakar bättre.
Rätt! Och tack för att du tog dig tid så att jag fick tillfälle åka flygplan.
– Tack själv. Och hälsa Gotland!
Text: Bernt Bison Nilsson
Foto: Montage. Jesper Hammarlund, B. Nordström
