Riksutställningar på Gotland

Riksutställningar och Riksantikvarieämbetets gemensamma byggnad har tagit form på A7-området i Visby. Arkitekturen påminner en del om de moderna institutionsbyggnader som byggdes utanför stadskärnorna under mitten av förra seklet. Idén då var precis som nu att renodla ett uttryck utifrån behov och funktion för att betona innehållet.

Riksutställningar har redan flyttat in i Johan Celsings skapelse och i höst kommer de att dela byggnaden med Riksantikvarieämbetet. Byggnaden består av två lätt förskjutna robusta huskroppar i betong och glas som länkas samman i en gemensam entréhall. Riksutställningars del är något lägre och har en mörkare betongfasad till skillnad från Riksantikvarieämbetets högre och ljusare framtoning. De generösa glaspartierna väver samman helheten till en kraftfull, enkel profil. Den är både tidlös och påtagligt närvarande i miljön, tankarna går till beständighet och funktion. Något som stämmer väl överens med den kultur och kulturarvs verksamhet som bedrivs och kommer att bedrivas i byggnaden. Det är lite småkaxigt att satsa på en så gedigen och tidlös arkitektur som dessutom flirtar med 1960-talets osentimentala och kontrollerade minimalism. Men det är också slagkraftigt att redan i arkitekturen poängtera kvalitet och funktion.

Byggmaterialen är genomgående betong och lärkträ och stämmer väl överens med det gotländska landskapet. Lärkträ har dessutom den egenskapen att när den utsätts för sol, vind och vatten grånar den. Så träpaneler och trädetaljer på utsidan av byggnaden kommer med tiden att åldras vackert och ge huset ett helgjutet grått intryck.

Entrén är storslagen och pampig i sin volym och öppnar upp till verksamheternas många kreativa rum. Där finns också utrymme för utställningar, samtal, mingel med mera, ett rum som helt enkelt signalerar gemenskap och rörelse. Tre stora runda brandgula puffar lyser upp i den i övrigt färg neutrala ton som präglar byggnadens inre och yttre. Den varmröda färgskalan följer också som en röd tråd genom husets inredningsdetaljer och blir kanske tydligast i de rödgula gardinerna från Marimekko.

Inredningen är ett samarbete mellan Johan Celsing och Anna von Schewen. Den uppmanar precis som bygget i övrigt till kreativitet och förändring genom sina många mobila möjligheter. Det är en inredning som helt enkelt följer brukarnas behov och på så sätt blir en levande del i arbetsmiljön.

Alla dessa kreativa rum som inbjuder till koncentration, inspiration, samtal och tystnad är samlade kring en generös kvadratisk öppen innegård, där himlavalvet får dominera. Ett uterum som också sett från luften bildar den kvadrat som med sitt kommatecken utgör symbolen för Riksutställningar i deras nya grafiska profil.

Gabor Palotai står för den designen och den matchar huset och Riksutställningars vision väl genom sin mångtydighet och enkelhet. Associationerna är många och går från packlådor, inramning till det tomma rummet som ska fyllas. Kommatecknet markerar en fortsättning, ett löfte om att något mer ska komma. Det är en profil som också går att leka med, man kan dra lite i kvadraten, förstora, förminska och fylla i, det är roligt, enkelt och genialt.

Det känns som Riksutställningars flytt till Gotland har landat, och att det var värt den långa resan, då huset och arbetsplatsen andas kraft och nytänkande. Det finns inga gränser eller hinder, allt känns möjligt. Vi som bor på Gotland kan dessutom glädja oss åt den konstsamling med drygt 100 verk som följer med Riksutställningar. Samlingen är tillgänglig genom förbeställda guidade visningar och speglar den svenska moderna konsthistorien genom verk av Lenke Rothman, Öyvind Fahlström, Olle Beartling, Björn Kjelltoft, Bigert & Bergström med flera. Det blir nog även en hel del andra positiva bieffekter som möjlighet att gå på spännande seminarier, vara testpublik, fungera som referensgrupp och att kunna få bidra med sitt yrkeskunnande.

Text: Annika Marusarz